På denna sida försöker jag skriva om varierade händelser i våra liv, allt från höjdpunkter på veckan till dagar när man bara vill ligga kvar i sängen. Denna bloggpost kommer att handla om det sistnämnda. Berättelsen har sin början när den äldsta sonen var precis skulle fylla 9. Anders var en helt normal liten kille, han gillade att rita, cykla och så klart att sparka boll. En dag, när jag skulle hämta honom från dagis, kom en av fröknarna fram till mig och sa att Anders inte varit sig själv idag. Jag frågade vad hon menade och hon svarade att Anders inte ville sitta still och rita, och hade svårt att koncentrera sig på det fröknarna sa. Direkt började varningsklockorna ringa, har mitt barn ADHD!? Jag låg sömnlös hela den natten och oroade mig, dagarna gick och Anders blev inte bättre, mer sömnlösa nätter. Till slut kändes det hopplöst, men det var då vi fick höra om en ny metod för att lugna ner ADHD tendenser, en metod som inte krävde mediciner. Lösningen var att låta Anders helt enkelt skriva av sig i massa skrivböcker.

Skrivböckerna var till en början något som Anders inte ville ha någonting att göra med, men efter en tid började vi märka resultat. Skrivböckerna var så effektiva att när vi berättade för Anders att vi skulle åka till ett leksaksföretag och handla födelsedagspresenter till hans kusin, satt han lugnt kvar vid stolen och skrev (istället för att bli hyperaktiv och börja skrika och gråta över att han inte får någon present). Har fortfarande kvar alla Anders skrivböcker, de ligger uppe på vinden med resten av hans barndomsgrejer. Kanske en dag berättar vad han skrev i sina böcker. Kan säkert sättas ihop till en hel bok om det fanns vilja att göra det. Hur som helst, tack för mig.