De största konstnärerna i historien var inte direkt några änglar när det kom till drickandet, och man kan lugnt säga att de stora konstnärerna drack mer än mer än ett glas vin. Skulle det drickas så skulle det vara 1800-1900-talets schweiziska favorit, den gröna absinten.
Absinten stod för mycket glada skratt hos konstnärer, men den stod också för en massa vansinne och mord bland konstnärseliten i början av förra sekelskiftet. Det är därför absint har fått ryktet av att vara den där djävulsdrycken som gör konstnärer och andra som dricker den galna.

Det är synd att dåtidens stora konstnärer kände sig tvungna att slukas av alkoholens charm. Varför de gjorde det finns det nog många förklaringar till, depression, umgänge, för att det var gott, för att det var populärt, för att få inspiration. Helt enkelt samma anledningar till varför dagens konstnärer började dricka i unga åldrar. Det hade kanske varit bättre ifall dessa konstnärer använde sina talanger för att designa sketcher, som i framtiden kunde säljas på Teknikproffset istället för att supa sig fulla.

Det är en tanke vi här har ibland, om vi hade levt för 100-150 år sedan, hur hade vi gjort? Den frågan är svårt att svara på då det vardagliga livet var så annorlunda från vad det är nu. Man hade hoppats på att man kunde bryta trenden med allt alkoholdrickande, kanske få konstnärerna att göra något produktivt, som…kanske sketcher. Ja sketcher hade varit ett bra sätt att hålla konstnärer borta från alkohol och istället träna sina kroppar, då hade de kanske levt längre.