När jag var 8 år gammal träffade min mamma en ny kille som hon numera är förlovad med och har ytterligare ett barn, min lillasyster Signe. Sven, min mammas numera fästman, är en fantastisk människa och har varit med mig största delen av mitt liv. Han är som en familjemedlem och jag uppskattar verkligen att han kom in i våra liv.

Däremot ömmade jag rejält för honom när han i höstas, i och med pandemin, blev varslad från sitt jobb. Trots att han länge gått och grubblat lite över att han vill göra något annat så blev jag ändå påverkad av att han motvilligt fick lämna sitt jobb och numera var arbetslös.

Arbetslösheten blev en vändning

Däremot blev jag minst lika lycklig när han berättade för mig om att han ska börja en utbildning i Jönköping. Här skulle han ta truckkörkort för att bättra på sitt CV lite inför kommande jobbansökningar. Han spenderade sammanlagt 2 månader i Jönköping för att gå kursen men även utöka sina kompetenser på ett företag där han fick praktisera lite. Idag är han helt utan oro för framtiden och ser verkligen att just denna utbildning tog honom framåt i livet.

Det var även i Jönköping som idén kläcktes om att starta eget företag med hans bästa kompis som han träffat på utbildningen. Dem blev ett bra team och har precis startat upp sin business för att erbjuda olika jobb inom grävning och truckkörning. Nu längre ömmar jag inte för honom utan ser hon snarare som en inspiration till mitt yrkesliv. Varför se en uppsägning som något dåligt. Gör istället som Sven och försök att vända på pannkakan för att se att den har fler sidor än bara de som syns tydligt. Du utvecklas för din framtid!