Härom veckan delade min barndomskompis lite videos på oss när vi var yngre som vi spelat in på skolan. Det var allt från musikvideos med dem mest nostalgiska låtarna men även nyhetsavsnitt där vi imiterar olika tv-personligheter eller våra lärare i skolan. Vi skrattar så vi storknar och kan inte ens hantera kameran till slut för att vi tycker allt är så roligt. Jag skrattar typ lika mycket idag när jag ser det, tänk vad en nostalgikänsla kan göra med oss.

En annan nostalgisk grej som jag hittade i en låda hemma var ett armaband gjort av seadbeads. Rocaille som de också kallas är små, små glaspärlor som fanns i alla olika färger när jag var yngre. De fanns också i lite häftigare metallicfärger som absolut var en favorit hos alla då just den sorten alltid var slut. Seadbeads är defintivt något nostalgiskt för mig och samtidigt som jag fick syn på dessa videos så kunde jag inte låta bli att le ännu mer. Tänk vad många minnen vi tar med oss från när vi är yngre och verkligen känner en speciell känsla för när vi blir äldre.

Seadbeads och rosa helikopter

En rosa helikopter spelades om och om igen när vi satt och pärlade våra armband, halsband, fotlänkar och allt vad som kunde kommas på. Oftast passade dem inte alls personen som man skulle ge bort dem till men det gjorde liksom ingenting, man var så nöjd ändå. Att kunna ge bort ett fint armband till mormor i julklapp eller till mamma på alla hjärtansdag var liksom standard och kul nog finns de ju sparade här i mina lådor…:) Seadbeads blir verkligen något jag ska köpa nästa gång jag är på en tygbutik eller via pärlgrossisten, tänk vad kul att lyssna på rosa helikopter och pärla lite igen!