En förälders värsta mardröm

I denna blogg försöker jag skriva om varierade händelser i våra liv, allt från höjdpunkter på veckan till dagar när man bara vill ligga kvar i sängen. Denna bloggpost kommer att handla om det sistnämnda. Berättelsen har sin början när den äldsta sonen var precis skulle fylla 4. Anders var en helt normal liten kille, han gillade att rita, cykla och så klart att sparka boll. En dag, när jag skulle hämta honom från dagis, kom en av fröknarna fram till mig och sa att Anders inte varit sig själv idag. Jag frågade vad hon menade och hon svarade att Anders inte ville sitta still och rita, och hade svårt att koncentrera sig på det fröknarna sa. Direkt började varningsklockorna ringa, har mitt barn ADHD!? Jag låg sömnlös hela den natten och oroade mig, dagarna gick och Anders blev inte bättre, mer sömnlösa nätter. Till slut kändes det hopplöst, men det var då vi fick höra om en psykolog i Göteborg som bland annat stödjer oroliga föräldrar, vars barn har ADHD. Stödet vi fick där hjälpte oss att acceptera framtiden, hur den än skulle bli. Som tur var gick Anders tillbaka till att vara en kramgo lite kille som gillade att rita och kunde lyssna när någon pratade med honom. Det blev helt enkelt en ljus framti

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *